Fyra barn på fyra och ett halvt år…

Idag är vi inne i 23 fulla veckor.

Jag har av förklarliga skäl inte skrivit om det på bloggen (den har ju inte varit så aktiv). Men vi väntar alltså vårt fjärde barn. Nea kommer vara 4,5 år när bebisen kommer. Lo fyller tre i närheten av BF och Mio kommer vara 1,5.

Graviditeten är som mina graviditeter brukar vara (förutom att jag mått illa i början- denna gången) vilket innebär att jag är konstant trött, drömmer mardrömmar och har foglossning.
I övrigt mår jag bra!
Bebisen rör sig mycket och jag har känt av det sedan vecka 11 typ… Jag är så nyfiken och helt ärligt lite nervös. Och väldigt väldigt lycklig!
Fyra barn… På fyra och ett halvt år.

Ikväll är det kalasfix och sova som gäller för mig. Idag har jag och stora barnen varit på teater och sen lekt med kompisar hela dagen.
De har byggt kojor och stökat loss ordentligt här hemma!

Kalas

På söndag ska vi ha kalas för Nea, Mio och Niclas.
Eftersom Nea fyller fyra och Mio nog nöjer sig med att vara med, än så länge, så har Nea fått bestämma tema. (Niclas är några år för gammal) Djurparty önskar hon sig.
Och en katt-tårta.

Jag har därför knåpat ihop min första sugarpaste-skapelse, en katt.

Helt ok för att vara första gången.

Annars försöker jag komma igång att bloggen igen, saknar det så jädra mycket. Vi har äntligen fixat verktyg till macen och hoppas att min kära far kan laga lite åt oss. Tänk vad lycklig jag blir imorgon om jag får tillgång till datorn igen!

Idag har barnen lekt och fått stöka till så mycket de velat, Mio har ätit själv och kladdat så mycket hon velat – i vanlig ordning alltså!

Denna unge alltså! Om jag någonsin tyckt att jag haft att göra… Så får jag äta upp det nu.
Hon är söt så det värker i kroppen och vet precis vad hon vill. Hon har lärt sig bus av två mästare och det märks!
Klättrar och klänger på allt.

Det är roligt med barn som är framåt, fantastiskt till och med. Det är lite svårare att hantera när de själv blir frustrerade över sina begränsningar… Ungefär som Mio blir 150 gånger dagligen. Det är svårt med finmotoriken hos en ettåring och svårt tt nå upp. Det är svårt att hålla balansen och att hoppa, men ge upp… Det har de inte lärt sig än.
Mycket lärorikt för oss äldre egentligen!

Godnatten!

Bloglovin

Följ min blogg med Bloglovin

Sista gången gillt?

Jag har väl bytt bloggplattform som andra byter trosor? (Eller nja, inte riktigt… Hoppas jag) Och nu är det dags igen… Fast inte till en helt ny plattform eller blogg, utan jag svischar tillbaka till min gamla blogg på Loppi. Detta pga att de inom en snar framtid ska fräscha upp sidan och göra den mer ”bloggvänlig”.

Dessutom, när jag började blogga där, så kom ett mailutskick om att aktiva bloggar skulle tas bort… Så för att undvika den risken kommer jag alltså börja hänga där igen.

 

Här är min nygamla adress: http://blogg.loppi.se/josefines/

Det gör inget om ni tycker jag är lite omständig och hoppig, bara häng med i alla fall!

 

 

Vattenlek

Jag tror de flesta barn är glada för att plaska och leka med vatten, mina är det i alla fall, är era?

I tisdags var barnens dagis stängt och vi planerade en utflyktsdag i det fina vädret. Men som småbarnsmamma är jag den första att skriva under att det inte alltid blir som man tänkt så vi höll oss hemma och drog i gång lite vattenlek istället. Barnen älskade det och Nea gjorde en Emil – när han testar om gummistövlarna är täta genom att fylla dem med vatten.

Nu är mina ”stora” troll på dagis och jag ligger hemma med nackont. Det är så illa att jag ser suddigt! Hypokondrikern i mig vaknar och undrar om det verkligen beror på att jag sovit konstigt och fått ont i nacken, eller om det beror på annat… Idag blir det med andra ord väldigt ont. En kopp kaffe och gräddbulle på sin höjd kanske.

Prommenad

I helgen tänkte vi gå runt och bekanta oss med vår nya hemort. Jag hängde ju här himla massa när jag var yngre, men kanske inte så mycket i skogen… Kiosken däremot – den kan jag!;)

Det finns inte mycket som slår glädjen att se sina barns upptäckarglädje och nyfikenhet. Och alla diskussioner och tankar som dyker upp efteråt. Härligt härligt!

Härligt spring i benen!
Nea satt sig ner och skulle filosofera… Sekunden efter denna bilden togs såg jag hur det kryllade på hennes ben. Hon hade råkat sätta sig i ett myrbo! DET pratade hon minsann om sedan.

Mio höll låda i vagnen, under nästan hela promenaden. När man kikar ner på henne så är det som att kika på direkt solsken, ingen ler som hon!

”Vad GÖR pappa?!”
Ja ni… Inte en susning. (På andra sidan stigen fanns en perfekt fin skog med massa buskar, men kanske är han väldigt förtjust i havsutsikt)

Vad gillar ni Los käka-korvmacka-pose?!
Vi hittade en fin liten grillplats där vi fikade lunch. Kanonmysigt var det! Och bara några minuter hemifrån…

Dubbelt upp i dubbel bemärkelse

Idag var det dags för äggjakt! Vad spännande barnen tyckte att det var. Efter frukosten så gick vi ut i trädgården där haren hunnit gömma ägg.

För tydlighetens skull, liksom för att de skulle få leta efter ett var, så fick Nea och Lo olika färg på sina ägg. Jag förklarade tydligt, med hela familjen närvarande, flera gånger vems ägg som var vems ”Neas är ROSA, Los är GRÖNT” – de var helt med på noterna. (Grundtanken var egentligen att Lo liksom skulle få vara med att leta. Nea är lite lätt het på gröten… Kan man nog säga.)

På äggjakt ska man fortfarande ha pyjamasen på!
Lo fick hitta sitt ägg ganska fort.
Som sagt var alla med på noterna, utom Niclas. Han fick syn på ett gult och undrade vems det var ”ja det kan ju du fundera på”, svarade jag. Jag försökte, av ganska klara anledningar, få med Nea till gungorna men ”jag vill leta påskägg” fick jag som svar. Jag trugade ”ja men kanske ska vi ta en liten paus och gunga ändå?”… Niclas, som funderat färdigt på vem det gula påskägget måste vara till, ryckte in ”Nea, JAG kan leta påskägg med dig”… Okey.
Tillslut så gick vi till gungorna…



… och efter det kan ni tro att de mumsat gotte hela dagen. De ville inte ens äta sin lunch, så mätta var dem.

Och för den stackars sate som undrar om Niclas fick frukt i sitt ägg också så kan jag tydliggöra att hans kropp redan är söndersockrad och han fick massa godis.

Sen kom Bobo, som även hon stött på påskharen i vår trädgård. Så nu var det dags för ytterligare jakt.

Bobo… Hon sätter alltid sina barnbarnen före allt och är så omtänksam mot alla!

”HÄÄR!!”
Lo blev som en liten bergsklättrare och skuffade undan för att nå påskäggen.

… som det låg hopprep i.

Nu har alla åkt hem efter en brakmiddag. Bobo hade gjort supergod lammstek, även jag som inte är så förtjust i lamm gillade den och barnen åt som hästar! Min mormor hade med sig goda ostar, kycklingpaté och sillingläggningar och jag gjorde en ganska ok ostpaj och en riktigt riktigt god tårta – med marängtopping!

Nu vi ligger i soffan och är så trötta! Jag vet inte riktigt vad som hände, men idag gick musten ur mig och jag har varit supertrött. Det är skönt att bara få sitta och inte göra något särskilt ibland… Och det bästa just nu är absolut att vi har två hela dagar innan veckan drar igång! Jag tycker vanliga arbetsveckor är alldeles för långa… Livet borde inte gå ut på att jobba, för till vilken nytta ska man göra det om man inte kan njuta mer av sin familj?

Jag kan lova att denna påsktårta var så otroligt god!! Och mäktig! Det är alltså INTE grädde som är topping, utan en fluffig och luftig marängtopping (som var rätt så dryg att göra… Men värt det!).

Påskägg

Säkert finns det många föräldrar som tycker jag är rakt igenom elak som gör hemmagjorda köttbullar, sås från grunden, vanligt potatismos, panerar egna fiskpinnar, gör eget godis och riktig vaniljkräm till tårtorna och inte ger mina barn godis och mat fullproppade med massa konstiga tillsatser. För självklart gör jag det för att sticka ut, vara annorlunda och gå emot strömmen – inte för mina barns små kroppars skull. Dessutom är jag så rabiat att jag försöker handla det mesta ekologiskt också. Inte klok någonstans, det märker ju varenda kotte!

De där tillsatserna serrni, det får de i sig tillräckligt på dagis, kommande kalas och i framtidens fikor, middagar m.m (och självklart förstår ju även jag att det kommer tjatas om godis ganska snart…). Dessutom får de någon enstaka gång en kula glass eller en köpekaka och inte sällan bakar vi något som är lite extra lyxigt till och med mitt i veckan. Men de sitter snällt och LYCKLIGT och äter sina russin, havreringar och mörk choklad på helgmyset. Eller för all del nyttig fruktsallad – bevare mig väl (Eller, för all del, chokladmousse..). De gnäller liksom inte. Så varför ska jag ge de saker som inte är bra, bara för att liksom? Ni ser lyx, för barn vars mödrar skiter i innehåll, är hembakat bröd. Mina kommer tycka att Lingongrova är rena rama festen!

Och ska jag vara helt ärlig så letade jag ekologiskt godis (till Nea) igår, men hittade inget som passade riktigt, tyvärr. Däremot har vi tänkt att hon kanske ska få börja smaka på sånt nu snart… Men har inte riktigt bestämt oss. Jag får så otroligt dåligt samvete av att ge de saker jag vet inte är bra överhuvudtaget.

SÅ… Nog med irritation.

Imorgon är det dags för påskäggs-jakt. Barnen är lite små för att hitta pengar i sina ägg och jag tänkte egentligen ge dem något pyssligt eller lekigt. Men det sket sig. Dessutom ska de få ett hopprep var, en film, skor och ett spel av Bobo.

Så jag slängde ihop godis/gotte ( i mina barns ögon alltså) som de ska få leta efter imorgon efter morgonvällingen (ni ser, de får till och med dricka välling! Och det bälgar de gärna i sig om möjlighet ges!). Sen får de smaka påsktårta på kvällen…

Frukt- och nötbars, ”sugrörsdricka”, smoothie, russin (en hel ask!), chokladbitar och torkade körsbär (som är rent ljuvliga!)…
Ni ser, det lider liksom ingen nöd på dem!… Utom möjligtvis Mio, som bara får smaka på påsk-patte!

(Jag hoppas den sarkastiska och smått ironiska tonen hela tiden lyser igenom!?)

GLAD PÅSK!!

Påsktårta och staketbygge

Vi har en helhelg med min mamma, mormor och morfar. Morfar och Niclas bygger staket och vi andra leker med tjejerna, påtar i trädgården och bakar å lagar mat. Imorgon avslutar vi med påskmiddag är tanken.

Niclas och morfar slår sina kloka huvuden ihop!

Lo, som är rätt så självständig lekte lite själv under tiden som jag och Nea bakade. Däremot ville hon gärna vara med och slika skålen – såklart!

Nea var så stolt över att hon faktiskt kunde hålla vispen själv! Först vågade hon inte riktigt, men efter några uppmaningar från oss så förstod hon att man måste försöka.

Vi tycker det är superviktigt att barnen får vara med och hjälpa till. Det stärker dem till att våga prova nytt och att våga prova igen, om det inte skulle gå som man tänkt.

Lekdag!

Idag har Nea, för första gången, varit hos tandläkaren. Det gick hur bra som helst och hon hade himla tjusiga tänder (som tandläkaren sa). Skönt – tyckte jag, eftersom vi gett barnen en del juice. Vi har trott att det är ett lite bättre alternativ till saft (om inte saften är hemmagjord!) och blandat in Neas magmedicin i juice. Men för ett par veckor sedan så fick vi höra att det alltså inte är så himla mycket bättre, för tänderna that is!, och har istället blandat den i smoothies. Mycket bra.

Iallafall skötte Nea första besöket klanderfritt. Trodde faktiskt hon skulle streta emot lite, men det tog inte många sekunder innan hon glatt hoppade upp i stolen och stolt visade upp sina (tjusiga) tänder.
Lo var supernyfiken på den lilla spegeln och ville också hoppa upp i stolen. Men det hann vi glömma innan Nea var klar och de fick varsin geléspindel och nya tandborstar.

Sedan har dagen rullat på i 180. Jinn kom förbi med sina bonusar och käkade lunch, lekte, fikade och allt möjligt.

Tyvärr har jag inga bilder från dagens små äventyr, jag måste bli bättre på att komma ihåg kameran!

Nu ska Mio få mat och sen ska jag börja med påsktårtan.